Händelserik helg

Igår skickade jag 3 mms-bilder med text till bloggen och de har inte blivit publicerade, suck !

Mobilen vill inte skicka om mmsen. Dubbelsuck...

Fredagen var alkohol och god mat i trevligt sällskap på Bishop Arms. Lars Demian-konsert på Liseberg. Underbar musiker med vass tunga. Grabbarna bestämde sig för att prova att åka Balder onyktra så då spelade jag lite på godishjulen. Vi passerade Polketten där det var mogendans till Erik Lihms orkester och en massa pensionärer. Eftersom vi dansar ofta på polketten var vi ju tvungna att prova att fyllefoxa och fyllebugga också...
Förstår inte varför folk stirrar så när det kommer ett danspar (vi) som gnussar i foxtrot. Det som är så mysigt :)
Här finns en film med gnussande danspar. Fast längdskillnaden är rätt stor mellan oss så vi gnussar oftast min panna mot hans haka.
Efter lite dans gick vi till Rockbaren. En massa dricka senare har jag stora minnesluckor fram till vi kom hem. Inga detaljer är publicerbara....
Så idag har jag varit ordentligt bakis och bara ätit kolhydrater och druckit vatten.

Tog bussen ikväll till Liseberg för en hel danskväll till Fernandoz. Det visade sig också vara ett mogendansband som spelade riktigt dåliga dansbandslåtar, egenskrivna i princip hela kvällen. Förutom en och annan gammal slagdänga och en countrylåt. Bäst musik var det i pauserna som vi utnyttjade till fullo för då var det gott om plats att snurra runt. Alltid lika kul att sticka ut ur mängden. Jag och kompisen hade likadana svarta Iron Maiden t-shirts med vikingamotiv på !
Det fanns ett annat par som också hade likadana tröjor. Fast de hade cerisa pullovers !!! Stackars man.
Vi kom snabbt fram till att våra tröjor var mycket snyggare. Fast det var ohyggligt varmt att dansa i t-shirt, jag dansar ju oftast i tajt linne.
Lite segt var det också innan vi kom igång med dansen, men innan vi visste ordet av det så var det dax att byta om och gå till bussen...

Imorgon ska vi tvätta bilen och dammsuga den ordentligt invändigt.

Det är jobbigt att vara ifrån barnen.Längtar efter dem så mycket att jag gråter så fort jag pratar med dem i telefon...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0