Busringning

Jag har en telefon på mitt kontor som jag bara använder till utgående samtal. Enda person som ringer till mig på den är min man för att meddela var och när vi ska äta lunch ihop.
Nyss ringde det en gammal man, ålder någonstans mellan 80 och döden. Med en sådan där skakig falsettröst som Albert i Albert och Herbert (för er som är tillräckligt gamla för att minnas).

- Ja, det är Ingela.
- E de kiosken ?? sa mannen.
- Nej, det är Ingela.
- 37**** ?
- Nej, du har slagit 67****.

Han lägger på.

1 minut senare ringer han igen. Jag svarar: det är Ingela igen ! Varpå han upprepar numret igen. Samma förklaring igen och sen lägger han på. Stackars man.

Nu sitter jag här och är nostalgisk och tänker på hur det var när jag var barn och man fick en stor påse godis hos lanthandlare Calvin för bara några kronor.

Nåja, hoppas att det inte blir storm ikväll för jag ska till stan på buggkurs. Ska kanske packa termobyxorna för säkerhets skull.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0